Lets play pretend act like it comes naturally
Jag minns hur du var, hur allt var. Det var bra, helt okej.
Ibland nästan underbart. Förutom när du lämnade mig varje veckoslut.
Jag somnade gråtande hos mamma, lovade att uppföra mig bättre nästa vecka.
Vara gladare, krama dig hårdare, skratta mer, få dig skratta.
Jag kunde inte ana hur dåligt du mådde, att du grät & skrek precis som jag.
Varje veckoslut och fem långa dagar återstod tills nästa gång.
Men du döljde din sorg väl, den bästa som fanns, jag älskade dig.
Om jag vetat, hade jag ändrat mig. Tagit vara på tiden.
För jag förstår nu och jag ångrar mig. Visst fattar jag att du inte läser detta.
Du vet ju inte att jag har en blogg, du vet ingenting. För allt förstördes för inte
så länge sedan. Jag hann inte bli stor nog att få åka till dig när jag ville, på 20 minuter.
Sätta mig på tunnelbanan, sova över, när som helst, när jag saknade dig.
Jag vet att du inte förstod, att det skulle gå åt helvete, att vi skulle träffas 4 gånger om året.
Jag vet att du inte förstår att jag inte vill ringa dig, prata med dig, höra att du saknar mig.
Självklart saknar jag dig med, men det är lättare att låtsas. Låtsas att jag skiter i vad du gör.
Låtsas att du läser detta. Jag önskar att du funnits hos mig mer när jag var liten,
nät jag behövde dig mest. Minns inte att du någonsin vart på någon skolavslutning.
Ett utvecklingssamtal med skolan. Några gånger när jag fyllt år.
Att jag älskade dig så mycket gjorde allt så svårt för mig, du fick inte se hur min vardag förflöt.
Du fick inte se min förvandling, hur jag förändrades och växte upp.
Hatar att varje gång vi träffas så har jag förändrats, varje gång. Det finns inget ont i dig,
jag vet att du älskar mig och om du visste att jag mådde som jag gör pga dig, hade du inte flyttat.
Ibland är det skönt att skriva de ord man tänkt på länge, jag är inte den enda som saknar sin pappa.
Ibland nästan underbart. Förutom när du lämnade mig varje veckoslut.
Jag somnade gråtande hos mamma, lovade att uppföra mig bättre nästa vecka.
Vara gladare, krama dig hårdare, skratta mer, få dig skratta.
Jag kunde inte ana hur dåligt du mådde, att du grät & skrek precis som jag.
Varje veckoslut och fem långa dagar återstod tills nästa gång.
Men du döljde din sorg väl, den bästa som fanns, jag älskade dig.
Om jag vetat, hade jag ändrat mig. Tagit vara på tiden.
För jag förstår nu och jag ångrar mig. Visst fattar jag att du inte läser detta.
Du vet ju inte att jag har en blogg, du vet ingenting. För allt förstördes för inte
så länge sedan. Jag hann inte bli stor nog att få åka till dig när jag ville, på 20 minuter.
Sätta mig på tunnelbanan, sova över, när som helst, när jag saknade dig.
Jag vet att du inte förstod, att det skulle gå åt helvete, att vi skulle träffas 4 gånger om året.
Jag vet att du inte förstår att jag inte vill ringa dig, prata med dig, höra att du saknar mig.
Självklart saknar jag dig med, men det är lättare att låtsas. Låtsas att jag skiter i vad du gör.
Låtsas att du läser detta. Jag önskar att du funnits hos mig mer när jag var liten,
nät jag behövde dig mest. Minns inte att du någonsin vart på någon skolavslutning.
Ett utvecklingssamtal med skolan. Några gånger när jag fyllt år.
Att jag älskade dig så mycket gjorde allt så svårt för mig, du fick inte se hur min vardag förflöt.
Du fick inte se min förvandling, hur jag förändrades och växte upp.
Hatar att varje gång vi träffas så har jag förändrats, varje gång. Det finns inget ont i dig,
jag vet att du älskar mig och om du visste att jag mådde som jag gör pga dig, hade du inte flyttat.
Ibland är det skönt att skriva de ord man tänkt på länge, jag är inte den enda som saknar sin pappa.
Kommentarer
Postat av: August
Veronica, jag finns här, det vet du. Jag hatar att se dig må dåligt. Så om det finns något jag kan göra, snälla, säg till då. Du betyder världen för mig.
Postat av: Rebecca
Veronica, jag hade ingen aning...Men riktigt bra skrivet iaf o du har rätt, du eeh inte den enda som saknar sin pappa
Postat av: linda
Gumman då. vet att du har det jobbigt. finns här jämt, menar det! du kan ringa mitt i natten om det skulle vara så. kommer alltid att stötta dig och hjälpa.
Trackback
